ONCE UPON A TIME IN THE CITY OF ANGELS

Varför känns allt så mycket mer på natten? Varför blir känslor så mycket starkare när det blir mörkt? Problem känns större, ångest blir mer bitande och tårar blir extra salta. Imorse slog det mig att jag närmar mig flytten med stormsteg. Fick ett brutalt glädjerus som dock lika snabbt gick över till en klump i magen. Hur kommer det att kännas när jag pussar mina älskade hundar för sista gången på ett halvår? Hur kommer det att kännas när jag kramar om min familj i tårar på Arlanda och vinkar hejdå för ett halvår? Min älskade mamma. Jag svalde den ångesten imorse. Jag har svalt den ångesten hela dagen. Men ikväll släppte jag fram den. Ångesten. Klumpen i halsen. Tårarna. Vilken total urladdning. Jag måste ladda ur på detta sätt, för att kunna ladda om med positiv energi. Lätta på trycket som har legat och kokat i kroppen de senaste dygnen. Nu känner jag mig tom. Redo att fylla på med glädje och förväntan. Vi är alla olika, jag uttrycker många känslor i tårar. Kärlek som hat. Lycka som sorg. Mina tårar just nu består enbart av kärlek. Kärleken till de jag kommer sakna så fruktansvärt mycket när jag flyttar till en ny kontinent. Men kärleken är lika stark vart man än i världen befinner sig. Om den inte växer sig starkare på avstånd, så säg.