LITE VÄDDÖ
LOVE
TANKAR
Jag vet, sämst uppdatering. Så himla mycket har hänt. Finals perioden, mamma i LA, Vegas, avsked, Sverige... Jag ska berätta allt. Men viktigast nu är att jag är tillbaka i Sverige. Otroligt blandade känslor, men just nu känns det riktigt fint att vara hemma. Jag befinner mig på mitt älskade Väddö med min mor, vovvarna, storebror och hans flickvän. Vi hade en jättefin midsommar igår. En sådan där magisk svensk sommardag. Klarblå himmel, sol, grönska och kärlek. Vi åt gott och drack gott och det var så fint att få vara med min famlij igen. Idag har vi åkt runt på olika loppisar och letat fynd. Fikat på älskade KnappKarlsson på Barnens Ö. Ätit god mat och druckit vin. Det här är precis vad jag behöver. Få komma hem och landa. Bara vara och smälta omställningen. Njuta av Sverige och svensk sommar och att få vara med mina älskade. Jag har precis vänt blad och påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv. Ett stort steg.
Jag har nu varit hemma i Sverige i lite drygt två dygn. Det är så underligt varje gång jag kommer hem från LA, man anpassar sig så fort och allt känns "precis som vanligt" nästan med en gång. Men det är ganska fint egentligen. Tryggheten. Samma sak är det när man kommer tillbaka till LA. Nu kommer jag dock inte tillbaka. Inte på samma sätt. Jag kommer alltid att komma tillbaka till LA - det är, och kommer förmodligen alltid att vara, mitt andra hem. Men nu har jag landat i Sverige för ett tag framöver. Nu ska jag stanna här, flytta till min första egna lägenhet i Stockholm och försöka starta någon form av karriär. Nu börjar mitt riktiga vuxenliv. Skrämmande och spännande. Men jag är redo.
Det var allt annat än lätt att lämna mina älskade vänner i LA. Så mycket som jag har gråtit de senaste dygnen har jag inte gjort på väldigt länge. Avsked är något jag är riktigt sämst på, och med så många på raken förväntade jag mig egentligen inte något annat. Fast egentligen hatar jag ordet "avsked", för faktum är att det bara är "vi ses snart". När planet lyfte från LAX bröt jag ihop totalt och jag är glad att jag hade mammas axel att luta mig mot. Nu är det svåraste över dock, och jag kan bara blicka framåt. Jag bär med mig så fantastiska minnen, erfarenheter och vänner från min tid i LA som har format mig till den jag är idag. Jag är mig själv evigt tacksam att jag fann modet att följa min dröm och flytta till andra sidan jorden. Det är det bästa jag någonsin har gjort för mig själv. När jag blickar tillbaka till januari 2011 då flytten gick till USA, känns det som att jag tittar på en helt annan människa. En liten, oerfaren tjej. Jag har utvecklats och vuxit många, många år mentalt av att bo utomlands och få klara mig själv. Att bygga upp ett helt nytt liv i en helt ny stad har gett mig en säkerhet i mig själv som förmdoligen ingen annan erfarenhet hade kunnat ge mig. Jag har lärt mig att ingenting är omöjligt och det är något jag kommer att bära med mig livet ut.
YOUNG, WILD AND FREE
Så, i onsdags hade jag min sista oficiella skoldag. Jag hade mina två sista in-class finals och både kändes ganska bra. När jag var och skrev under papprena att jag ville avsluta min utblidning och tid på Santa Monica College blev det verkligt för mig. Och när den vänliga gamla damen på the International Student Center skakade min hand och sa "it was a pleasure having you here" sved det till lite i halsen. Jag är så himla dålig på avsked och avslut. Klarar inte av det. Spenderade i alla fall dagen ute i solen på gräsmattan och pluggade till min sista final i Fabric Science med Emma och Linn. Sådana små, simpla vardagsmoments som man inser är så himla fina och som man kommer sakna när de inte finns nära längre.
När vi skrivit provet kidnappade vi Emma för att överraska henne med en försenad födelsedagsmiddag ute i Malibu. Vi valde allas vår favorit Moonshadows som ligger precid vid vattnet. Där satt vi i ett par timmar, lyssnade till vågorna, åt fantastiskt god mat, drack mojitos och pratade om livet. Mysigaste kvällen på länge.
Igår, torsdag, unnade jag mig en lång dag vid poolen. På kvällen blev det en spontan utgång med Sara, Claudia och Kuno till Lure. Spontant är som bekant bäst och det visade sig bli en av de roligaste kvällarna på länge.
Idag unnade jag mig en längre sovmorgon för att sedan starta dagen med en skype session med mamma och Bosse. Vi planerade lite inför mammas ankomst IMORGON. Helt ofattbart att jag ska få krama om min mamma om bara ett dygn, efter alla dessa månader isär. Längtar så jag spricker! Det ska bli så skönt att få ha semester med henne här, innan det är dags för mig att packa ihop mitt liv och återvända till Sverige.
Om några timmar ska jag och Sus iväg till Santa Monica för att äta middag med vår vän Nate och hans tjej Mari. Därefter blir det biomys (Snow White and the Huntsman) och kanske lite shopping. Skatteåterbäringen har trillat in och visst är man värd lite materiell lycka efter att ha kämpat sig igenom en tuff pluggperiod? Ja, det är man.
Plugg i solen med mina fina.
Moonshadows i Malibu.
Fina Ems!
Goat cheese and red beet salad.
Moonshadows (bild från Emma)
Jag och Kuno igår innan Lure.
Jag och Jack. Oklart.
Cludden och jag busar.
FINALS...
Jag är mitt uppe i att försöka överleva den jobbigaste finals perioden någonsin. Sömnbrist, grov stress, koffeinöverdoser och nackspärr lider jag av för tillfället. Kanske något mer också. Två av de tre senaste nätterna har jag suttit uppe till 5 am och pluggat och skissat. Men som man brukar säga: hard work pays off. Får vi hoppas. Jag ser ljuset i tunneln i alla fall. Jag kan bocka av min final i Merchandising, final i Fashion Illustration, final project i Fashion Illustration, final project i Advertising, final project i Fabrics samt ett par extra credit arbeten som jag filat på. Imorgon väntar två in class finals i Advertising och Fabrics. Därefter går jag inoficiellt på sommarlov. Inoficiellt för att jag inte kommer ha fler klasser i skolan men jag har ett final project i Merchandising samt ett extra credit arbete i samma klass som ska in efter helgen. Ni förstår kanske varför jag inte har något liv för tillfället. Jag vet helt ärligt inte vad jag går på för energi just nu. Någon sparlåga långt inifrån. Kan man överdosera Red Bull förresten?
På fredag har jag som mål att vara helt klar med skolan. Då, mina vänner, checkar jag ut OFICIELLT. Helt bananas att jag slutar skolan. För en ganska lång tid framöver förmodligen. Jag kommer verkligen sakna SMC har jag insett. Mina fina professorer och klasskamrater. Luncherna med mina älskade tjejer i "betongen" och på gräsmattan. Pluggsessioner och powernaps i bibblan. Kaffestunder i solen. Campus. Dock ska det bli riktigt fint att slippa all plugghets och extrema morgonlektioner, hehe. Men annars känns det faktiskt riktigt vemodigt att imorgon är min sista riktiga dag på SMC Campus. Herregud.
Lugnar nerverna med ett glas riesling. Det är sådant man får unna sig såhär i plugghetsen. Lite kul måste man ju få ha.
Förresten! Bortsett från att jag lider av plugghets och separationsångest för tillfället så är jag världens lyckligaste tjej! För på lördag LANDAR MIN MAMMA I LA! Lyckan är helt jävla obeskrivlig. Tänk att jag äntligen ska få visa mitt hem och min stad för henne. Det kommer bli magiskt.
Lite snapshots i vanligt ordning då:
Plugg picknick i gräset. Red Bullen på plats.
Solnedgång.
Final project i Fashion Illustration.
Plugg på Starbucks.
Pluggpaus på Jamba Juice! Yum.
Pusskalas med Bobo.
Plugg vid poolen (jag varierar mina pluggplatser i alla fall)
Pluggpaus i badet med ett glas rosé.
Fabric shopping inför final project i Fabric Science.
Tröstätning.
Älskade Ems 23 års dag på Lure i torsdags!
