ONCE UPON A TIME IN THE CITY OF ANGELS

Då var man 22 år. Ganska värdelös siffra att fylla men det är väl fint att bli ett år äldre. Ganska mycket klokare har jag blivit sen min födelsedag för ett år sedan då jag blev 21. Mycket tack vare att jag tog steget och flyttade hit tror jag. Jag har vuxit otroligt mycket som individ. Hur som helst, senast vi hördes var det min födelsedag. Det blev ett fint firande även den kvällen, först med en fantastisk middag på BOA Steak House (påminner om Vassa Eggen) här i Santa Monica, och sedan ett riktigt härligt firande med vänner på Playhouse. Där firade vi med en massa dans, skumpa och konfettikalas vid vårt bord och Norman Doray spelade kvällen till ära. LA vet hur man firar en födelsedag. Dagarna efter var jag upptagen med att njuta av de sista dagarna av Spring Break. Sol och bad och ledighet. Igår var det back to school vilket alltid känns lite tufft. Nu ska jag ge allt de sista veckorna som är kvar. Det är inte många. Tror jag har ca 20 skoldagar kvar. Helt sjukt vad tiden springer iväg. Om 8 veckor kommer jag hem. Jag har 7 helger kvar här. Jag gillar att räkna i helger, då går allt mycket fortare. Jag längtar hem så jävla mycket. Missförstå mig rätt, jag älskar den här staden och har the time of my life här. Men fasiken vad jag saknar mina hundar, min familj och mina vänner hemma i Sverige. Jag får lyckotårar i ögonen av att tänka på åteföreningen på Arlanda. Det är inte långt kvar nu.