ONCE UPON A TIME IN THE CITY OF ANGELS

I onsdagsmorse landade vi tidigt på Arlanda. Det var mörkt och det snöade och lyckan var gjord. Mamma och hundarna stod och väntade på mig i ankomsthallen som vanligt och det finns inget mer fantastiskt än att möta varandra där efter så lång tid ifrån varandra. Det är lika overkligt och underbart varje gång. När jag klev ut och mötte kylan för första gången på ett år kom jag ihåg hur bitande den är. Bitande och nästan skön. Vi åkte hem och jag blev serverad världens godaste frukost: julvört med julskinka och senap. Bara en sådan sak. Mamma har julpyntat och gjort så himla fint här hemma. Varje liten vrå är pyntad med kärlek. Det doftar sött av hyacinter och apelsiner med nejlikor. Och julgran. Lugnet och harmonin när man får komma hem är svår att beskriva med ord. Jag och mamma myste i soffan framför Nyhetsmorgon och Efter Tio och sedan somnade jag av ren utmattning. Fick sova i några timmar och sedan plingade det på dörren och där sod världens finaste Frida, Felicia och Sara för att krama mig välkommen hem. Ni är helt fantastiska! Mamma hade gjort en stor bytta med sangria till oss, så det blev några timmars mys och tjatter tillsammans. Jennifer kom också vilket var underbart. Mina fina fina vänner. När flickorna rullade hem kom nästa överraskning; bror Simón. Kramkalas och lite mer sangria här hemma innan vi traskade ned till Indiern i backen för att äta middag. Där satt storebror Dadde och Kajsa och väntade på oss. Förstår ni hur lyckligt lottad jag känner mig? Att jag har en så fin familj och så fina vänner som engagerar sig i att ge mig ett varmt välkomnande hem. Jag är lyckligast i hela världen. Vi år hur som helst en efterlängtad indisk middag tillsammans och försökte gå igenom vad som hänt det senaste halvåret. Efter middagen blev det kaffe, choklad och minijulklappsutdelning hemma hos oss. Jag somnade sedan med ett leende på läpparna och helt varm i kroppen av kärlek.

Dagen därpå var det dags att gå upp och kriga och jobba 9 timmar julrush på NK. En rivstart utan dess like, som jag faktiskt klarade ganska bra trots jetlag. Som vanligt trillar man in i rutinerna på en sekund och det kändes helt normalt att vara tillbaka på jobbet. Skräckblandad förtjusning.

Igår var jag ledig vilket var mycket välbehövligt. Jag har åkt på jetlagen från helvetet och vill bara sova hela tiden. Sover jag inte krigar jag för att hålla ögonen öppna men är totalt slö i kroppen och energilös. Jag vill bara sova sova sova. Det fick jag göra igår. Det resulterade i att jag var uppe tidigare än tuppen idag. Klockan är åtta och jag har redan duschat, ätit frukost och slagit in några klappar. Allt medans resten av familjen sover. Nu inväntar jag julkalendern för att spä på julstäminingen ännu lite mer. Oj vad jag ska mysa denna julafton.