ONCE UPON A TIME IN THE CITY OF ANGELS

2011. Ja, var ska jag börja? Jag kan nog med handen på hjärtat säga att det var det bästa året i mitt liv. So far. Jag tog mitt pick och pack och flyttade till andra sidan jorden och det blev bara alldeles perfekt. Perfect match. När jag tänker tillbaka på januari och flytten till LA känns det som att jag blickar flera år bak i tiden. Det känns som en evighet sedan. Så mycket som har hänt under årets gång. Framförallt så har jag vuxit som människa, mentalt har jag vuxit många många år. Jag har fått prova mina vingar och fått stå på mina egna två ben. Jag har fått känna på hur det är att sakna och det gör riktigt ont från tid till tid. Men den smärtan har stärkt mitt psyke och mig själv som person något enormt. Jag har insett att kärleken till familj och vänner inte behöver vara nära och fysisk jämt, jag har lärt mig att man kan älska lika innerligt på håll. Att man kan övervinna rädslan att vara borta från dem man älskar är en stor bedrift. Jag var livrädd när jag flyttade. Kände mig minst i världen. Nu står jag här, ett år senare, med ena foten i LA och den andra foten hemma i Stockholm. Vet ni hur häftig känsla det är att ha sitt liv på två ställen i världen? Att få komma hem till min fantastiska familj, vänner, hundar och trygghet i vackra Stockholm, men att också få komma hem till underbara vänner, en egen lägenhet och bil, värme och spänning i Hollywood. Och att jag har byggt upp det här helt själv, för mig själv. Jag vågade. 2011 var året jag vågade göra något för mig själv och kolla bara vad bra det blev.